Okategoriserade

Min lilla pappa!

Häromdagen när jag hämtat barnen. Och vi var påväg till morfar, min pappa. Så var vägen dit nästan smärtsamt vacker. Jag var tvungen att stanna och ta en bild.

Ja ni ser ju.

Naturen är kanske det bästa som finns? Bortsett från de man älskar förstås. Finns ingenting som kan ge en så härlig, lugnande och trygg känsla som naturen. Är så glad att leva precis intill den.

Tänkte också att det är på sin plats med liten pappauppdatering.

Ni som är är mycket och ofta vet att de började redan i somras. Pappa var inte riktigt sig själv. Och en minnesutredning påbörjades.Mitt i den, i oktober så drabbades pappa av två hjärnblödningar.

Och han svävade mellan liv och död.

Såhär i efterhand förstår jag inte hur livet kunde fortgå och hur jag fick ihop allt utan ett bryt på riktigt. Man klarar väl av det man måste kanske…

Pappa återhämtar sig.

Men ingenting är som det varit. Och förmodligen blir det aldrig så som det varit heller. Någonsin igen. Och den sorgen är jag inte färdig med. Min pappa, som jag känner honom försvann så snabbt. Hur hänger man med i sådana här förlopp liksom? Det gör man ju inte. Det tar rid att bearbeta.

Pappa har en plats på kortis. Vilket innebär ett rum på ett boende som man har under en kortare period. Men just nu är han hemma lite på prov. Och ett långsiktigt beslut ska fattas inom kort.

Så det är läget just nu.

Ni förstår hur mycket dåligt samvete, sorg, otillräcklighet och smärta som är kopplat till det här. Kan inte hjälpas. Så är det bara.

Men jag räcker till så mycket jag bara kan och orkar. Och faktiskt, att göra sitt bästa utifrån förmåga och situation är gott nog. Alltid. Och man måste inte ens göra sitt bästa alltid. För då kanske man till slut inte har någon energi kvar alls.

En liten pappaupdate helt enkelt.

Livet innehåller så många olika lager och skikt som man tvingas ta del av och ta sig igenom…

Parallellt med sorgen finns också de där lyckliga stunderna. Och det är de jag försöker fokusera på allra mest. Alltid.

Vi ses lite senare. Jag och Juno ska nog försöka ta oss till kyrkis genom snödrivorna.  Mysigt!

kram

Julia

Ps, Jag kan inte låta bli att säga i all välmening till er som känner att det är tvunget att läxa upp, tillrättavisa eller berätta hur de tycker att jag ska uttrycka mig eller för all del leva mitt liv här inne bland mina kommentarerna. Jag tänker såhär. Det smartaste tillvägagångssättet för att nå ut med sitt budskap eller sin hjärtefråga är att inspirera.

Till exempel så är jag själv helt övertygad om att det enda rätta i livet är att skippa köttet. Idag blir jag liksom upprörd över hur människor av gammal vana inklusive jag själv för inte så länge sedan äter/åt kött. Och mitt sätt att försöka inspirera fler till en mer grön kost är att på ett positivt och härligt sätt skriva om det och dela recept.

Jag lägger ingen energi på att försöka läxa upp eller berätta hur jag tycker att andra bör leva. Det har jag varken tid, lust eller energi till. Dessutom tror jag inte att det är ett särskilt framgångsrikt sätt.

 

32 svar till “Min lilla pappa!

  1. Maria skriver:

    Att folk orkar!! Och hur i allsindar kan man vara negativ emot dig som är en så himla fantstisk och inspirerande människa. Tycker man inte om att läsa din blogg av en eller annan anledning så är det väl bara att låta bli?! Förstår liksom inte varför man ska försöka ändra på ditt sätt att skriva. Stå på dig Julia, du är grym 👊

    1. Julia skriver:

      Kram och tack 🙂 !

  2. Sofia skriver:

    Vad fint du skriver om det sorgliga. ❤️

    Undrar en sak ang vegetarisk mat då jag själv är peppad att få in familjen på detta spår. Klarar du att ha ett bra järn/blodvärde utan kött? Jag ligger alltid så lågt och är dessutom gravid nu och vet inte om jag vågar skippa köttet helt med tanke på förestående amning etc.

    1. Julia skriver:

      Jag är faktiskt lite osäker nu. Har haft en hel del ont i huvudet vilket jag aldrig haft innan. Ligger superlågt som det är under graviditet så kanske att jag även nu måste äta tillskott trots att jag försöker peta i mig järnrik kost…

      Jag har för mig att de finns ett tillskott för vegetarianer men eftersom jag äter ägg och mejeri så tänkte jag att jag klarar mig. Ska börja äta järn helt klart!

      Mysigt med graviditeten hoppas jag 🙂 KRAM

      1. Sofia skriver:

        Tack för svaret! Ja, man kanske kan lösa det så att man bara fortsätter och tar lite järn varannan dag eller ngt. Tack! Är nr 3 vi väntar på och hon är så välkommen. ❤️

  3. Sandra skriver:

    Känner igen den där oron över en förälder, håller tummarna för er och tänker på er!
    Jag äääälskar dina vego recept och blir så inspirerad! Min familj är inte alltid överförtjusta så det är dessutom härligt att höra att du också mött den motgången. Jag tänker mig att antingen blir man inspirerad och vill läsa, eller så kan man ju låta bli. Så onödigt med alla som ska vara negativa. Det är ju fritt om man vill läsa eller inte. Vi är fortfarande under övergång, (korv är det svåraste att sluta med.. ) till mer vegetariskt så jag hoppas du fortsätter att inspirera! Kram!

    1. Julia skriver:

      Vad härligt att ni är på gång. Alltså det är svårt att tillfredsställa allas smaker men jag känner att så länge det finns ngt vid middagsbordet till precis alla så är det okej. Om det så är frukt, ostrullar eller en smörgås. Och så får man såklart försöka laga favoriträtter då och då. Jag gör alltid ugnspannkaka på torsdagar. Barnens favvo 🙂 Kram!

  4. Erika Spreitz skriver:

    Hej, jag har följt dig i flera år och och jag tycker att det är fantastisk hur du inspirerar och förnyar dig precis så där som man själv önskar att man skulle göra här hemma. Om någon inte tycker om det du gör så behöver de ju inte följa dig. Har man inget snällt att säga så kan man lika gärna låta bli. Att man tror att man kan styra hur andra människor lever sitt liv känns ibland mer som avundsjuka. Fortsätt med det du gör du är superduktig! Färg, form, fotografi, design, goda recept och en stor fin familj det är det inte många som kan slå❤️

  5. Petra skriver:

    Det är precis det du gör! Inspirerar. På ditt mjuka och fina vis. Älskar din blogg och det du skriver, kram till dig!

  6. CAROLINE skriver:

    Är inne här mer eller mindre varje dag. För att ta del av ditt liv och inspireras av allt det fina du väljer att släppa in hela världen för att se! ❤️ Märklig känsla, men det känns som att jag känner dig så väl, du får mig att känna mig som en riktigt god vän! 🌼 Det känns stort och mäktigt när man tänker på det, att du vill dela med dig av allt, likaväl glädje som sorg. Man blir glad av att se allt slit ni som sitter med en blogg lägger ner på den. Ni gör ett fantastiskt och gigantisk jobb! ❣️Verkligen!

    1. Julia skriver:

      Wow vilken fin hälsning. Tack! Glad och tacksam att du tittar in här. KRAM

  7. Emma skriver:

    Du skriver så fint alltid. <3
    Helt rätt att du inte ska ändra dig för vad anda tycker och tänker, tycker du gör ett jättebra jobb i att inspirera och vara positiv! 🙂

  8. Guniv skriver:

    Så fint skrivet om din pappa och livet men allra bäst är ju din sista kommentar!!!!! Sen är det ju sorgligt att folk har så lite att göra att de måste tycka om allt och alla

    Styrkekramar

  9. Johanna skriver:

    Klart man ska inspirera, försöker själv intressera andra mer för klimatfrågor och hållbar livsstil och skulle vilja lyfta den frågan lite här, där många kloka tycks läsa och kommentera.
    Det finns ju mycket annat än att bara äta vegetariskt som gör stor skillnad, naturbetes kött och vilt har ju klimatsmart om man vill äta kött ibland. Älskar både inredning, kläder och Naggellack och har fyra barn,men vi köper nästan allt second hand, kläder, skor, möbler och annars gots märkt och i ekoshoppar så man vet att det är giftfritt och schysst. Helst närproducerad mat och semestrar gör vi i Sverige. Känner starkt som mamma till fyra små ❤️ Att alla måste göra så gott de kan och förmår för att vår jord ska räcka till i framtiden. Så att vi kan se våra barn i ögonen och säga att vi gjorde vårt bästa. Vill även tacka för en härlig blogg, ger ett välkommet avbrott i det hektiska mammalivet. Kram till dig och din fina familj!

    1. Julia skriver:

      Ja men visst, det är ju sättet att skapa förändring på. Inte en massa pekpinnar och förmaningar. Tack för din fina hälsning! KRAM

  10. Anonym skriver:

    Vill bara tala om hur härlig och inspirerande du är. Din blogg har verkligen den perfekta blandningen och jag är jätteglad över de vegetariska tipsen, eftersom jag är nyfiken på att testa mer av det.

    1. Julia skriver:

      TACK vad glad jag blir! Kram

  11. Lisa skriver:

    Stor kram! 😍

  12. Alexandra skriver:

    I think you are doing it all perfect ♥ Stay how you are! Alexandra

  13. Cissi skriver:

    Måste få lägga mig i… jag missade nog den lilla ”debatten”som verkar ha uppstått..men har förstått att det handlar om kött. Vill bara säga att i min familj äter vi kött…men… har en 8 åring här hemma som aldrig vill ha kött… eller linser… eller böner… bara pasta, potatis etc. Självklart är detta inte idealiskt… men… hon har vart så sen hon var liten… och inte är hon sjuk för det. Hon måste alltid smaka på maten men jag tvingar henne inte att äta upp. Vår andra tjej äter allt man sätter fram, hon är 12 år.
    Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att bara för att man sätter fram alla näringsämnen på bordet så kanske barnet ändå inte väljer att äta det. Börjar man se att kurvor ändras, mycket sjuka etc… ja då kanske det är dags att fundera.
    Jag kan väl tycka att det är värre att sätta fram färdigmat eller köra inom mcdonalds/thai/pizza var och varannan dag än att servera sin familj hemlagad vegetarisk mat på fina råvaror…
    (Antar även att dina barn varje dag kan välja att ta kött i skolan)
    Måste vi mammor lägga mer tyngd och ssmvetskval på varandra… vad tjänar det till? Vippbrädan… hört om den? Ju mer du lägger på den andra sidan… ju högre upp åker du själv…

    1. Julia skriver:

      Tror jag var lite otydlig, de gällde annat längre ner men jag tog det som et exempel att jag gärna istället för pekpinnar inspirerar. Det gäller ju allt.

      Tack först du delar med dig! Har också ett barn som aldrig ätit egentligen mer än frukt, grönsaker, pasta i princip. Förstår exakt precis hur ni har det. Det är som natt och dag med våra barn. Nästan lite märkligt då de ju liksom vuxit upp samtidigt men jag antar att smaklökarna är helt olika helt enkelt. KRAM

  14. Cissi skriver:

    Exakt …
    Och vippbrädan var menad till dom som har åsikter på ett inte positivt sätt.. inte dig ❤

  15. Sybetz skriver:

    Så vakkert bilde Julia, og rørende ord om din pappa. Føler med deg og ønsker deg alt godt. Synes bloggen din er herlig og inspirerende, fortsett som du gjør <3 Klem fra Oslo

  16. Emmeli skriver:

    Älskar ju prick allt med din blogg. Det vet du. Du gör det hela med sån fingertopskänsla. Så snyggt, varmt, hjärtinnerligt. Och så blir jag så glad när jag ser din hejaklack. Lyssna på dom. KRAM

  17. Ylva skriver:

    TACK för att du delar med dig om detta med din pappa. Det stärker mig – tror jag snart kommer att ha liknande känslor med min pappa och detta att du pratar om hur du har det förbereder mig.
    Du har också så himla rätt när du skriver att ”man kanske inte heller ska göra sitt bästa jämt för då har man snart ingen energi kvar” – SÅ RÄTT! Jag tror att man bör hushålla med ”sitt bästa” och inte alltid köra det.
    KRAM

  18. Anonym skriver:

    Du er en stor inspirasjonskilde for meg! Jeg elsker bloggen din 🙂 Ikke bry deg om negative kommentarer. Riktig god bedring til din pappa! Klem fra Norge

    1. Julia skriver:

      Tack snälla vad glad jag blir 🙂 KRAM

  19. Jessica Åmberg skriver:

    Här äter vi mer och mer vegetariskt. Har lite landat i den vegetariska kosten och det känns lättare att laga och hitta recept som passar mig och min familj. Tycker jättemycket om att du också har valt det, så härligt att få ta del av dina recept. På vår matsedel för den här veckan står linsbiffarna med😀👌🏻😘

  20. Jonna cederlöf skriver:

    Jag undrar: din mamma, är hon i livet? Min mamma dog i förrgår o det känns som jag är ensammast i världen om att inte ha en mamma.
    Kram, Jonna

    1. Julia skriver:

      Men åh kära du, stor kram till dig!! Nej jag har ingen mamma.

  21. Elin skriver:

    Usch så jobbigt med din pappa. Känner med dig ❤
    I höstas fick min mamma veta att hon hade cancer. Jag var helt trasig, hur skulle det gå, skulle hon leva 1 månad eller 1 år eller flera år..?? Behandling påbörjades och efter varje cellgiftsbehandling blev hon dålig (av logiska skäl då det ju faktiskt är cellGIFT). Men den tredje behandlingen tog hårt åt på kroppen och hon somnade in på julafton. Hur jag orkar ha en vardag och ta hand om hus och barn vet jag inte. Men det måste gå även om många dagar är extra svåra och jobbiga så kan jag inte bara lägga mig ner och strunta i allt. Jag bryter ihop och sen på’t igen.
    Krya på din pappa och hoppas att det ordnar sig till det bästa i hans situation.
    Kramar

    1. Julia skriver:

      Åh jag är så ledsen för din skull. STOR kram och sköt om dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.