Tiden efter förlossningen…

 

Nu är jag redo. Nu har kroppen fått vila och läka i lugn och ro. Nu är jag redo att berätta om tiden efter förlossningen.

Den tiden som vi kallar bebisbubblan inte sant? En bubbla fylld av oändlig lycka. Men också så mycket annat.

Jag tror att vi idag pratar mycket mer öppet om det allra mesta. Tack och lov. Det har ändrats sedan jag blev mamma för allra första gången för snart 12 ( !! ) år sedan. Då låg all fokus på själva graviditeten och förlossningen. Nog så viktigt men tiden efter är minst lika viktig att prata om för den kan vara komplicerad av många olika orsaker.

Nu har jag haft oerhört enkla och fina förlossningar med minimala skador. Men oavsett det så är en förlossning och att bli mamma för första gången eller få sitt fjärde barn en av livets absolut största händelser.

När Noell föddes så hade jag missat så många detaljer. Jag visste ingenting om eftervärkar eller att amningen för mig skulle vara svår och smärtsam. Inte visste jag heller hur hormonerna skulle hålla ett stadigt grepp om min kropp en lång tid efteråt. Att mina egna behov skulle få stå åt sidan. Och att jag på köpet fick en skrynklig mage med bristningar som aldrig mer skulle bli sig lik. Någonsin. Vilken chock! Det tog många år innan jag blev sams med min kropp och vågade bära bikini. Så himla sorgligt. Men vem vill i 23-års åldern ha en skrynklig mage full med bristningar liksom? Jag var så fast besluten om att antingen aldrig visa magen för någon i hela världen eller så skulle den opereras. Jag valde efter en konsultation på en klinik att absolut inte göra någon bukplastik. Jag kände där och då att är det något som ska förändras så är det i mitt huvud. ( Vill att ni ska veta att jag är helt ok med plastikoperationer och skönhetsingrepp, lägger noll värdering i vad var och en gör med sin kropp ).

Och som sagt var det har tagit många år men idag är jag stolt över min kropp. Och oändligt tacksam för vad den klarat av.

Med åren och för varje barn så växer självklart erfarenheten sig större. Efter Elles och Belles supersnabba förlossningar så susade jag hem efter 6 timmar och mådde helt fantastiskt. Kände mig knappt nyförlöst. Så med de erfarenheterna gick jag in med en förhoppning om att det skulle bli lika samma den här gången. Nog för att amningen varit knepig alla gångerna som jag berättat för er tidigare. Så det var nog ungefär där mina tankar fanns. Hur ska jag fixa amningen på bästa vis?

Det blev verkligen ingenting i närheten. Ett dugg. Herregud vilken pärs!

Samtidigt som jag känt mig starkast i hela världen. Så har den största känslan av skörhet drabbat mig. Den allra första tiden fylldes av katastroftankar och en ohygglig sorg för bebisar som föds varje varje dag som inte får ha de lika mysigt som Juno.

Kroppen var mosad. Inifrån och ut. Varje liten rörelse har antingen gjort ont eller varit obehaglig. Och då fick jag ett par ytliga stygn endast. Och de där stygen alltså. Jag tänker varje dag på hur sjukt obehagligt det var. Eftervården var verkligen h e l t hemsk. Jag hade en frossa utan dess like och allt kändes som en evighet och jag kände varje beröring, tråd och gud vet. FY. Jag vet inte riktigt varför jag upplevde den så hemsk. Kanske för att jag var väldigt trött helt enkelt efter alla timmar av jobb. Jag vet inte.

Men nu är det så mycket bättre och jag har ingen smärta. Men kroppen är svag och inte ens en gnutta i närheten av vad den en gång varit. Jag längtar så så så mycket efter att få bli lite starkare, uthålligare och känna mig fräsch. Den här dagliga tightsoutfiten börjar gå mig på nerverna men gravidkilona sitter som berget just nu. Och därmed finns det nästan ingenting i min garderob som passar.

Amningen är i sin ordning också nu. Men det här var den absolut värsta amningsupplevelsen i mitt liv. Eftersom jag har mycket mjölk och så bra erfarenhet av amning ( när det väl fungerat ) så var jag även den här gången fast besluten om att jag ska amma punkt och slut. Jag har pinat mig genom veckor av blödande bröst. Haft ångest. Kvävt gråten i kudden. Känt mig misslyckad.

Tydligen så blir det så när bebisen har fel tag. Det är ingenting annat som orsakar så såriga och onda bröst berättade barnmorskan som vi träffade på återbesöket på BB för mig. Så till er som vill amma, be om hjälp på BB och se till att bebisen tar rätt tag. Träna och öva innan ni åker hem om! Och be en barnläkare kolla tungbande så att den inte är för kort. Är den det så kan man klippa den ( enkelt snabbt ingrepp  dock ont i mammahjärtat såklart ). Noells åtgärdades när han var 3 dagar gammal.

Tiden, justering av taget och amningsnappen hjälpte mig och Juno. Men det tog tid. Jag kan än idag har lite ont men det är ingenting i närheten av hur det var. Alltså hur kan något så grundläggande och livsviktigt vara SÅ svårt? Och så smärtsamt.

 

Mina bästa tips till den där tiden efter en förlossning är att lyssna på din egen kropp. Få inte panik över situationer som är jobbiga. De kommer att gå över. Men man får tycka att det är jobbigt. Sjukt jobbigt. Gör något som du tycker om. Du hinner kanske inte med allt. Men prioritera sådant som du tycker är viktigast. För mig är det till exempel att få vara härligt ytlig. Pyssla om mig själv med  lyxiga cremér, måla naglarna och unna mig blommor varje vecka.

Säg nej till det du inte vill. Det gör ingenting om nära och kära får träffa bebisen direkt eller efter veckor eller månader. Det enda som betyder något är bebisens mående och din egen återhämtning. Allt annat får vänta.

 

Nu har jag berättat om det som varit jobbigt. Men det kan vara skönt att prata om och dela med sig av den biten också. För kärleken och lyckan för sitt barn är större än allt. Även om den ibland kanske blandas upp med lite andra känslor också. Det måste få lov att finnas utrymme för både och.

Det förvånar mig trots att det är mitt fjärde barn att jag kan älska ytterligare en människa så djupt. Igen. Så himla tacksam. Det här är den allra största lyckan i mitt liv. Älskade barn alltså.

 

Berätta gärna om du har något tips, eller tankar om tiden efter förlossningen som du vill dela med dig av!

Nu ska vi sätta fart med lite påskbakning, ses sen!

puss

Julia

Gravid vecka 40

 

 

Här kommer en förhoppningsvis allra sista graviditetsuppdatering någonsin. Och det där sista, med ordet någonsin känns faktiskt ändå lite vemodigt. När infinner sig egentligen den där känslan av att vara färdig? Känslan av oändlig tacksamhet bär man ju med sig precis alltid men just det där med att känna att man är färdig i kroppen och själen.

Jag tänker ändå att nu är det bra. Vi är lyckligt lottade och tänk, jag har liksom aldrig sett min framtid framför mig på det här viset. Har alltid tänkt liten familj med ett barn. Kanske för att jag själv är uppvuxen så. Jag vet inte. Men det blev tvärtom. Snart är vi en familj på 6 personer!! Fyra barn. jag kan knappt greppa det. Särskilt nu när jag stundtals känner mig som ett ynkligt litet barn själv hehe…

 

Ok och hur är läget nudå i den 40:e veckan?

Jag är trött men har sovit ljuvligt skönt hela veckan lång. Ändå tassar jag runt härhemma med en sådan nästintill förlamande trötthet. Som tar över hela min kropp.

Förvärkarna kommer men de är inte så onda och med långa mellanrum särskilt på dagtid.

Trycket nedåt lika samma som under den senaste tiden. Det gör ont. Och jag tänker hela tiden att det är bra, det är bra, det är bra. Kroppen jobbar sig framåt mot en snabb och bra förlossning. Något annat vågar jag inte tänka.

Igår kändes rörelserna i magen något lugnare. Även idag. Det måste vara supertrångt nu.

Jag längtar efter Brie, nya piffiga vårkläder ( som man tror sig kunna rymmas i på stört vilket man ju absolut inte gör, inte jag i alla fall ), en smidigare kropp som kan springa och Baby J såklart. Nu är vi alla helt färdiga med väntan och längtan.

Vikten har stannat av på 73 kg. Så en viktuppgång på 16 kilo totalt. Jag gick upp över 25 kilo med Noell, Elle och Belle så det här känns finemang faktiskt. Vägen tillbaka blir inte lika lång. Jag siktar på joggturer till sensommaren om kroppen är redo. Hoppas så.

En smula ångest om kvällarna det får jag medge. Men alltså konstigt vore de väl annars. Jag vet ju vilken sjuk smärta jag har framför mig. Hela situationen föda barn känns liksom så primitiv och utelämnande. Kontrollen sitter liksom inte längre i mitt huvud utan kroppen tar över. Och allt kan inte kontrolleras och jag avskyr bara tanken på det.

Men. Med det sagt och de känslorna som svämmar över ibland så är ändå peppen och förväntningarna så mycket större. Rädslan försvinner nog när förlossningen satt igång. Jag hoppas så. För jag har så oerhört positiva erfarenheter av mina tre förlossningar och känslan har varit obeskrivlig efteråt. Och även under tiden på sitt sätt. Även här vet jag hur lyckligt lottad jag varit. Stackars stackars er som haft traumatiska förlossningar. Så hemskt.

 

Och är jag fortfarande gravid nästa vecka. Så åker jag till frisören. Det här ser ju inte klokt ut. Vårens frisörmiss ( när jag fick nästan svart hår istället för vårfräscht i min egen nyans som somrigt ljusare minns ni?) lever liksom fortfarande kvar i håret. Blä. Nu har jag låtit det växa ut och jag tänker att jag trivs nog allra bäst i min egen färg men då helst sommarfärgen som är lite mer mellanbrun och med naturliga slingor. Eller så härdar jag bara ut och byter ut hårgrubbleri mot bebismyset. Mmm vi får se hur de blir med den saken.

 

Nu går jag väl loss på den där ananasen då.

Sköt om er och hoppas fredagen blir supermysig!

puss

J

 

 

Förlossningsbrevet och en summering!

Hej hopp finisar!

Hoppas ni har en riktigt härlig fredagsfeeling? Här är den trött men på topp ändå med fräscht veckostädat hem, välfylld kyl och färska blommor i en spretig vintervårig bukett.

 

Min dag började sjukt tidigt. 2.30 vaknade jag. Och inte en endaste blund fick jag därefter. Gäsp alltså. Men jag är inte sådär att jag blir helt ur fas utan fixar sådana dagar också men jag misstänker att jag somnar väldigt tidigt ikväll…

Efter att jag och Belle lämnat stora barnen på skolan så åkte vi till barnmorskan för en förhoppningsvis sista, eller nästsista koll. Där summerade vi graviditeten och knåpade ihop ett så kallat förlossningsbrev. Så att personalen har lite koll på hur jag önskar mig förlossningen och arbetet runt den. Sedan kan man ju aldrig veta hur det blir. Men ja, det känns bra att ha det nedskrivet.

 

Fyra punkter blev det.

Inga män närvarande ( bortsett från min egen då ) OM det inte gäller livet.

Inga studenter närvarande ( jag har haft studenter närvarande så jag känner att jag kan säga nej den här gången).

Varma omslag som trycks mot snippis under slutfasen för att både lindra smärta och förhindra att jag spricker ( lyckades så himla himla bra sist och jag hoppas på samma lika nu ).

Ingen smärtlindring ( varma omslag och lustgas räcker inget mer ).

 

 

Om jag själv ska sammanfatta den här fjärde graviditeten så måste jag säga att den varit oerhört bra. Min absolut bästa trots åldern hehe…Visst har jag mått illa och varit trött. Men i det stora hela så har jag njutit av hela mitt hjärta och känt att livet leker och världen ler. Den känslan!

Det är nu på slutet först jag verkligen saknar min aningens mer smidiga och starka kropp. Jag joggade fram till vecka 30 och är det en sak jag saknar i livet förutom alla ostar jag inte kan äta just nu så är det mina joggturer.

Jag är såklart också trött nu på slutet. Och jag har himla ont. Men jag tänker att själva förlossningen kanske blir snabb och smidig om kroppen förbereder sig så mycket som möjligt nu. Hoppas så.

Förresten så är baby J nu fixerad och redo!

Ha nu en riktigt härlig fredagkväll.

puss

Julia

Sysselsättningen när man har svårt att fånga sömnen…

(Inlägget innehåller adlinks)

Ja när man inte kan fånga sömnen riktigt så finns det inte så mycket som är mysigare just nu än att ligga i soffan med fluffiga duntäcket och kika runt lite på babysaker. Magen proppmätt av smörgås och choklad. Fazers blåa. Min bästa choklad.

Men i alla fall. Det finns ju så mycket fint till de små så att det är inte klokt.

Inte alls som för 11-12 år sedan när man fick leta leta leta och jag sydde/pysslade ihop en hel del själv för att det helt enkelt inte fanns något fint i butikerna.

Men ja, nu, är det nästan svårt att begränsa sig.

Hittade dessa pärlor på Åhlens. Sängen har vi ju redan sedan Elle var bebis och det är verkligen en underbart fin säng. Som man kan använda som spjälis och sedan dra ut till en juniorsäng. Nu ska baby J visserligen sova med oss ( om hon vill ) men det är något viktigt i själva boarprocessen för mig att få bädda en liten spjälsäng. Och göra i ordning bebisens del av rummet. Såklart skönt att hålla hennes saker samlade där också när de kommer till kläder, minnessaker och så.

Leksaker har vi i princip inget kvar av. Och barnens absoluta favoriter från att de var små har åkt ner i deras respektive minneslådor. Så det måste fyllas på med bitringar, mjuka , bollar, babygym, klossar och annat. Men det får bli sedan.

Här kommer i alla fall länkar till pärlorna ovan för den som är babyshoppingsugen. Med många ekologiska produkter.

 

Kaj Bojesens träkanin finns HÄR. Så fin välkommen till världen och livet present.

Spjäl och juniorsängen finns HÄR.

Mysiga ullfilten och de vita ekologiska sängkläderna med volang finns HÄR och HÄR.

Pyjamasen i ljusblå ekologisk bomull finns HÄR och mössan även den tillverkad i ekobomull finns HÄR.

Och så slutligen en stjärna. En stjärnspeldosa! Som finns HÄR. Också den eko. Himla bra med så mycket snälla produkter till de små.

 

Nu ska jag försöka fånga den där sömnen.

natti

Julia

 

Till mig själv efter förlossningen!

Heeeej!

 

Jag vet. Så mycket babyprat här nu. Men ni får stå ut liiite lite till.

När jag fick barn den allra första gången så trodde jag mig vara så förberedd. På alla tänkbara sätt. Och visst var jag det. Rent materiellt. Men allt det andra hade jag liksom totalt missat. Jag undrar lite hur det kommer sig att all fokus lades på själva förlossningen och tiden före… Vi gick ju trots allt en föräldrakurs. Jag läste på om allt jag kom över.

Men ändå missade jag det där med moderkakan, eftervärkarna ( som blir brutalare för varje förlossning ), storleken på bindor som behövs efteråt, de första toabesöken där man tror att allt i hela kroppen ska rasa ut vid minsta utandning och att det inte är så enkelt att amma som man kan tro ( för mig ). Amningen har varit en mardröm med alla tre barnen till en början men jag har varit så fast besluten i att få det att fungera och pinat mig genom den första tiden. Många tårar har trillat och skrik kvävts i kudden. Fy jag får lite panik av tanken men ja jag har ju gjort det förr. Så jag vet vad jag i värsta fall har att vänta.

Jag var först ut med att vara gravid så inga vänner kunde dela med sig av sina erfarenheter och ingen annan sa något. Så ja jag var lyckligt ovetande hehe.

 

Men nu är jag förberedd. Med erfarenhet. Och så har jag bunkrat upp med bra att ha saker efter förlossningen till mig själv.

Fyll gärna på med tips, erfarenheter och råd. Det är ni så himla bra på alltid.

Alvedon och vetekudde ( lindrar eftervärkarna något ).

Flaska för vatten/dryck att ha nära tillhands ( man blir enormt törstig av att amma ).

Små trasor, handdukar och plastad frotté till den allra första slabbiga och söliga tiden med mjölk som rinner till och en produktion som inte riktigt är i fas (bra till bebis bra till mig ).

Järntabletter ( man är ganska svag efter en förlossning trots normal blodförlust, jag har inte ätit tillskott innan men tänkte prova det den här gången ).

Torkade plommon ( för att hålla magen igång ).

Bindor ( till elände efteråt, det vill säga avslaget ).

Någon kräm till onda bröst. Jag har aldrig haft någon hjälp av det visserligen men kan ju ändå vara värt ett försök igen.

Amningsbehåar.

Amningsinlägg ( både engångs och i ull/silke ).

Mysiga nya lite lyxigare hemmakläder.

 

Och glöm inte. En belöning. Förutom själva bebisen så klart. Och det gör absolut inte ett dugg om man får dubbelt upp. En pushis från pappan till barnet. Och en alldeles egenköpt ”Det här gjorde du bra present” !

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska unna mig själv men det måste vara något som jag kan ha kvar för alltid känner jag. Kanske ett smycke.

Fick en världsfin guldklocka av Carlos efter Belles födelse och den här gången så kom han redan i förväg hem med en grön stor påse ( gissa varifrån?) innehållandes en present till mig. Ni ska få se den någon dag såklart.

 

Sköna tofflor och myskläder från Lindex.

Mjuka frottelappar och handdukar hittade jag på Ikea. Ena sidan är frotté, andra våfflad. Brukar behövas ett gäng under den allra första mycket söliga och slabbiga perioden.

 

Annars så. Natten var fantastisk. Sov mig genom hela. Morgonen innehöll bök med Maj Gräddnos som fått av sig sin krage. Nyopererad och allt. Men jag har med lite god hjälp fått på den och den har såklart åkt av igen så det får bli ett kvällsprojekt för mig och Noell. Och bilbesiktning. Fasen vad jag ogillar det stället. Blir helt stressad av miljön. Och bilen går inte genom på grund av att den inte går att identifiera. På grund av att det sitter en rostskyddsbehandling på ramen där chassinumret sitter. Ja alltså ni hör ju. Och idag åkte jag dit och allt skulle vara ok men numret hittades inte trots skrapat underrede och gravidtårarna trillade i vanlig ordning när jag stod där med förvärkar, otålig rosenknopp och insåg att bilen inte går genom kontrollen ( längtar tills jag inte gråter vaaaaaarje dag på grund av värdsliga saker ).

 

 

Tårarna trillade igen när ett blomsterbud kom med en liten bukett peppblommor till mig från bästis. Men den här gången lyckotårar. Herregud så glad jag blev. Så fint alltså. Precis vad jag behövde idag. Exakt precis.

Nu lite middagsfix innan kvällen tar vid.

puss

Julia