Fredagshärligt!

Vilken kort vardagsvecka vi fick.

Belles förskola hade planeringsdag så vi började dagen med att lämna stora barnen på skolan och så tog vi en sväng in på Maxi för lite helgmysshopping.

Det slår mig varje gång numera när jag står framme i kassan och ska betala hur himla billigt det är att utesluta kött från kosten. Jag menar till exempel linser som jag ska göra biffar av ikväll kostar några tior för ett paket som räcker länge och håller högsta bästa kvalité. Finns liksom bara en himla massa fördelar med att äta vegetariskt ( vi äter fortfarande ägg, mejeri och pyttelite fisk ).

Vi stökade undan Maxi snabbt och åkte hem.

Myste lite. Älsklingstjejer minus Elle som var på skolan.

Jag satte några körsbärskvistar i daggvasen på arbetsbordet. Den är så maffig och fin, daggvasen. Med hopp om vååååår!

Förutom mat och några kvistar så köpte jag mig ett magasin. En av de mest inspirerande svenska tycker jag. Med ett eget innehåll. Inte så ängsligt och lik andra magasin där innehållet liksom är lite samma lika vilken tidning man än bläddrar i.

Ja ni ser ju hur fint? Det får bli dagens magasintips till er.

Belle pysslade och fyllde i en bokstavsbok med Pelle Svanslös.

Hennes leende får mig att smälta. Varje gång. Min Belle!!

Jag bakade kakor. Som för övrigt blev delikata. Huvudingrediensen är kikärtor. Jag fullkomligen älskar nya ( för mig ) sätt att baka och laga mat på. Särskilt när de går i hälsans tecken. Bra sätt att få i barnen nyttigheter också. Ni ska få receptet av mig imorgon.

Det var lite fredagshärligt det. Ska bli härligt med helg. Inga planer än så länge. Jag tycker att det är skönt så. Att ta dagarna som de kommer och som man själv vill.

Nu ska jag hjälpa Belle att fixa en fruktsallad. Favoritgrej. Att få hjälpa till och göra själv.

Hoppas ni får en mysig fredagkväll hjärtan.Vi ses imorgon.

puss

Julia

Halvfärdiga dopoutfits!

Klänningar till Junos dop! Smälter när jag ser Belles leende alltså.

Jag fyndade ju ett gäng på Livlys outlet. Belle och Juno kommer att ha matchimatchi men jag hittade ingen till Elle i samma tyg tyvärr utan det blev en vit ( ni ska få se den sedan ). Men jag ska leta efter en kofta till Elle i rosa eller grönt. Och så ska Belle och Elle få ha likadana skor. Då blir flickornas outfits sådär fint macthade utan att bli prick lika.

Noell har skjortan färdig men behöver byxor och skor. Mmm det är lite halvfärdigt sådär med andra ord. Men jag är himla glad för dessa klänningar i alla fall.

Nu ska vi susa iväg till kyrkis! Ses sen!

Julia

Minnen, nyttiga godsaker och vardagstorsdag!

Hej söta och hej våren!

 

En alldeles vanlig städtorsdag här. Gillar verkligen känslan av rent när vi tar tag i fredagen imorgon.

Jag har lovat godisshopping till Belle och själv så är jag i akut behov av en praktisk och helst väldigt snygg vårjacka. Så det ska vi sysselsätta oss med imorgon.

Men ja än är det torsdag och vet ni. Nu är våren här på riktigt. Åååååh alltså! Luften är mild och solen skiner alldeles ljuvligt. Jag och Belle tog en prommis till brevlådan och där låg både ett gäng magasin att bläddra i till helgen, foton jag framkallat och en påse från EC-GO. Jag älskar EC-GO:s bags fyllda med godsaker och det blev en extragod mellisstund idag. HÄR kan ni kolla in sortimentet om ni vill.

Så en torsdag fylld med vardag, minne i form av bilder och godsaker som man med gott samvete kan unna sig på en torsdag.

Hoppas ni har en fin dag!

puss

Julia

Ps! Påminner er som är sugna på en pangsnygg kaffemaskin med miljövnänliga kapslar och snällt kaffe att ni kan se fler bilder på vår och använda en rabattkod vid köp av en egen månaden ut. HÄR kan ni läsa mer och hämta rabattkoden.

Älskade Belle!

IMG_5211

 

 

Det var länge sedan nu. Jag skrev om Belle. Älskade Belle. Och hur det är just nu.

Med Belle är det bra. Förutom envisa förkylningen då. Men annars så är hon den starka, skoälskande, glada, charmiga och lyckliga lilla rosenknoppen som hon precis alltid varit. Jag avgudar henne. Hennes personlighet är alldeles fantastisk.

Och jag är så rädd att minnena av henne som jag upplever nu och som skapas bleknar med tiden…

För i ärlighetens namn så bleknar minnen med tiden.

Jag vill inte det. Jag vill för alltid minnas hur hennes små mjuka armar håller om mig nätterna genom och hur vi sover tätt tätt ihop. Tryggast i hela världen. Natt efter natt. Hennes rakt igenom goda blick, och skrattet. Det där skrattet alltså. Eller den putande underläppen när hon surar på 4-års vis som bara en 4 åring kan. Jag vill aldrig att den här tiden ska ta slut.

Oron inför framtiden tillåter jag ta över mina tankar ibland. Inte så ofta för det är tungt. Jag vet ju hur det är. Noell och Elle är stora nu. Och klimatet är inte allt för härligt alla gånger. Hur ska Belle klara sig när det är kallt och hårt? När jag inte är med. Och nej det är knappt värt energin att oroa sig. Men är man lagd åt det hållet så är man och jag begränsar tiden för de oroliga tankarna. Alltid något. Och vi har ju en plan. En strategi. För alla våra barn såklart. Men när sedan verkligheten greppar tag i livet så är det inte alltid den där strategin fungerar.

Jag önskar inget annat än att Belle ska känna sig oändligt älskad, stark, trygg och med en självkänsla som absolut ingen i hela världen får på fall. Ingen. Och det är vår uppgift i livet att skapa dessa förutsättningar för henne.

 

För ett år sedan började hon få lite fransar på ögonen. Lyckliga vi! Dels ett litet litet skydd mot själva ögat. Och så gör fransar så mycket för inramningen av själva ögat utseendemässigt.

Nu ett år senare så är de på väg att trilla bort en efter en. Ena ögat är utan. Den allra sista satt kvar i lördags men var borta på söndagmorgonen. Och andra ögat är snart utan också. Några fåtal kvar. När jag torkade bort smulorna efter frukosten idag så låg där en ögonfrans. Svart och lång. Belles frans. Precis som mina. Långa och svarta. Skillnaden är att hennes trillar av en efter en just nu. Och jag håller ihop. Vi kanske kan prata om det här en annan gång i livet jag och Belle. Så länge hon är positiv och lycklig. Så tänker jag inte visa henne en endaste glimt av något annat när det kommer till detta.

 

 

Hur mår jag? Sådär. Men sådär är det mest för att jag måste. Det finns inget utrymme för någon djupare depp i alla fall dagtid. Det får jag ta om nätterna. De där sömnlösa som gör ont i hjärtat. Många nätter ligger jag med knäppta händer och en önskan om att det var jag. Och inte Belle. För jag klarar mig ju. Alltid. Och bryr mig inte om vad andra säger och tycker. Jag är ju jag och har en självkänsla som är oruckbar idag.

 

Nu har jag kommit så långt i min egen process att jag säger ifrån om någon påtalar att det kunde varit värre och att sjukdomen inte är farlig. För det vet jag ju. Det finns krig, svält och sjukdomar man dör av också. Jag vet det. Men att jämföra sorger. Nej. Gör det bara inte! Låt bli. För det är ingen tröst. Det är man nog i allra högsta grad medveten om oavsett. Allt skulle alltid kunna vara värre och att sörja och vara ledsen utesluter inte att man kan känna tacksamhet och lycka i livet.

Vidare så kan jag i dessa mindre lyckliga perioder känna att omgivningen gärna får låta mig vara utan onödigt trams. Jag är så ointresserad av konflikter, dåliga attityder och missunnsamma människor att jag liksom inte ens orkar ta in en gnutta av sådant.

Och nej hur ska man veta vilken sinnesstämning jag befinner mig i? Omöjligt. Däremot så ska var och en nog fundera lite på det faktum att de flesta bär på sina egna sorger. Och att livet blir så mycket härligare om man behandlar sin omgivning på ett ödmjukt sätt.

 

Jag får ibland mail från andra mammor. Som lever med samma oro och sorg. Och det känns av den anledningen viktigt att få skriva om det här då och då. För här ryms livet. I min blogg. Och livet innehåller olika lager och skikt. Djup och yta. Lycka och ångest. Sammetsband, väskor och sömnlösa sorgfyllda nätter.

Vidare så vill jag informera om Alopeci som många inte har en susning om vad det är. Hel enkelt sprida kunskap.  Och av egoistiska skäl. Jag älskar att skriva och finner en tröst i det. Vissa ord blir aldrig publicerade förstås…men en gnutta vill jag dela med mig. För att jag vet att det trots den enorma mängd energi det kräver hjälper. Mig. Belle. Och många andra. På ett eller annat sätt.

 

Det är min förhoppning.

Julia

 

Jag och Belle

IMG_9872-tile

IMG_9888-tile

IMG_9893

IMG_9897

IMG_9811

IMG_9840

Jag och Belle. Älskade rosenknopp. Vilka sommarlovsdagar vi har vi två.

Imorse efter frukosten packade vi stråväskan med saft, potatisskruvar ( Belles ), handdukar och lite strandleksaker.

Vi hämtade upp min vännen J som hade med sig islatte och så var packningen alldeles komplett för en förmiddag på stranden.

Hoppas er söndag varit vacker!

kram

Julia